Jag trodde att jag skulle vara riktigt partysugen den här helgen, för det har känts som det.
Men så insåg jag igår/idag att "nä, jag vill inte".
Så ikväll sitter jag hemma, alldeles själv, i lyan och ser på Idol och äter ostbågar.
Jag har insett att jag då och då faktiskt mår bra av att bara umgås med mig själv.
Det är bara att släcka ner, tända massor med stearinljus och krypa upp i soffan med en filt,
där kan vi snacka om ett vinnande koncept.

Inatt sov jag jättebra.
Och då är det ju himla konstigt att det ändå känns som om jag vaknat på fel sida.
På Universitetet var jag helt borta (vilket alla märkte) och jag ville inget annat än att gå hem och gråta. Men det gjorde jag ju inte, jag vet att det egentligen bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Det gäller att fokusera på annat, som föreläsningen. Och det gick helt okej ändå.

Efter skolan blev det en rätt så spontan bilresa hem till Sofia med Sanna och Jessica. Jag fick äntligen träffa Molly, Sofias gigantiska men ursöta hund. Åh vad jag vill ha ett husdjur.
Jag vill jag vill jag vill jag vill.

Just nu lyssnar jag på en av de bästa låtarna som gjorts,
och längtar efter att få se på Mighty Boosh.

(Kan ju inte heller låta bli att drömma mig tillbaka till i sommras då jag såg den här showen).

Helgen i Lund var himla bra på alla sätt och vis!
Theresia var en underbar värd och Lund var en mysig stad.

Vi hann med en hel del men jag hinner inte skriva om det just nu.
Men det kommer, lovar.

Såhär såg det iallafall ut i söndags när vi låg i mat-koma framför TV:n i köket.
(Jag har bara två mobilbilder från hela helgen, mycket dåligt).

När jag var hemma för två helger sedan så åkte jag för första gången med och tände ljus vid gravar, på grund av att det var Allhelgona-helg. Först stannade vi till vid farmor och farfars minneslund (det är hemskt att de inte har någon gravsten, de delar ju platsen med så många), och sen mormors grav. De ligger alltså inte vid samma kyrkogård.

När vi sen satt i bilen hem till Kimstad igen så föll det sig naturligt att pappa började prata om hans barndomsminnen och hur det var när han växte upp. Jag älskar det. Pappa är bäst på det. Att växa upp mitt inne i stan i Norrköping på 60-talet skulle jag inte ha tackat nej till. Jag påstår ju tillexempel att jag är född i fel "tidsålder", men det ska jag inte gå in på nu. Iallafall, det fina är att pappa växte upp i samma kvarter som Markus Krunegård. Inte samtidigt såklart, men Röda Stan är verkligen så himla speciellt. Små röda stugor som hänger ihop och bildar ett jättemysigt kvarter, de ser en aningens missplacerade ut och är numera k-märkta. Det slutade med att vi åkte in i Röda Stan och pappa pekade glatt och berätta att där hade minsann cyklat för första gången, där hade han sitt första extrajobb, där manglade man tvätt osv osv osv. Sen påkade han även ut Krunegårds hus, det kändes väldigt fint och speciellt.

Om jag blir rik i framtiden, och flyttar tillbaka till Norrköping,
ska jag definitivt köpa ett hus i Röda Stan.
Om.

Jag är inte speciellt öppen i den här bloggen.
Förr var jag mer öppen och skrev lite mer som en dagbok, men det går helt enkelt inte längre (och så har det varit under en lång tid nu). Det finns helt enkelt för många som jag vet läser bloggen, fast de egentligen inte borde göra det.

Mitt bloggnamn, "här är mitt liv, kort och gott", kan då tyckas vara rätt så missanvisande. Men samtidigt, allt som rör mig är ju mitt liv. Även om jag som sagt väljer att censurera en stor del av det. Men faktiskt ska jag inte skylla helt på det heller, visa delar är ju inte så intressanta att skriva om heller.

Vart vill jag då komma med det här? Jo, jag har ju nu tillkännagivit att jag är tillsammans med någon. Ni anar nog inte hur stor grej det är för mig. Ska inte gå in på det helt här heller, men jag kan säga att när jag verkligen vågar släppa någon så nära inpå mitt liv så är det verkligen på allvar. Så räkna inte med att det kommer att komma upp en massa skvaller här, och bli inte heller förvånande om jag inte nämner honom så mycket. Av egen erfarenhet så går det mesta åt helvete om man lägger upp för mycket.

Alltså, det här kommer jag att till stor del att behålla för mig själv.
Okej?

Men ora er inte, det här känns bra. Riktigt bra.

Frida Henriksson har ett förhållande med Erik Bredberg.

Under förfesten i lördags så blev det rätt så mycket diskussion om Kents nya skiva.
Det beror främst på att skivan nyligen släpptes och att två stora fans var där - Jocke och Markus.
Jag blev mest förvånad över att ingen av dem gillar videon till den fantastiska låten Töntarna.
Syster visade den för mig när hon var här senast, och den gav mig verkligen the chills så att säga. Kan inte riktigt förklara varför, men helheten är helt enkelt awesome.
Ja?

För en stund sen så kom jag hem från en föreläsning.
Ja! Det är sant!

Vi kom ditt vid halv sju, fick lite mat, och satt sedan och lyssnade tills halv tio.
Maten var god, men resten var rätt så segt.
Speciellt eftersom jag håller på att bli sjuk.
Ont i halsen och allmänt trött och hängig.
Håller tummarna för att det inte blir värre än så.
(Men sån tur har jag sällan).

Så ikväll kurerar jag mig i soffan med massor av te och lite Coca-Cola.
Vätska är bra.
Enligt Markus Krunegård är ju vätskeersättning och värktabletter allt man behöver.

Jag tycker om mina fastighetsskötare!

Först hade jag Akelius, de fixade så att jag fick ett nytt kylskåp när jag flyttade in i sommras.
Idag så hade jag för första gången kontakt med de nya fastighetsskötarna - Apartment Bostad.
Jag passade nämligen på att felanmäla mina element igår eftersom de är stendöda och vägrar ge ifrån sig värme. Men idag när jag kom hem från dagens föreläsning så hade de fixat mer än så; de har tätat med en list runt mina fönster, satt upp en brandvarnare i köket och fixat en ny ventil i badrummet (pappa råkade dra ner och slå sönder den gamla när jag flyttade in, så det var ju på tiden).

Hur bra som helst!
Och perfekt timing då den första snön har börjat falla ner över Karlstad.
Nu slipper jag ora mig över att frysa ihjäl den här vintern också.

Nu är jag tillbaka i Karlstad.
Faktiskt så gick jag upp 05.20 imorse och åkte med tåget 06.33.
Jag har varit igång ett par timmar nu med andra ord.
Men vad gör man inte, skulle inte kännas något vidare att missa den nya kursintroduktionen.
(Som lär bli väldigt tuff, men förhoppningsvis väldigt intressant!)

I helgen har jag bland annat:

Varit ute hos hästarna.
När jag träffade Maria så behövde vi bara se på varandra för att börja storgråta. Så vi stod länge och bara kramade om varandra och tårarna ville bara inte sluta rinna. Bakgrund till detta är att min ena sköthäst (alltså Marias häst) som inte ens är tre år råkade ut för en olycka i hagen för några veckor sedan. Det visade sig att han hade fått en fraktur ovanför ena höftbenet, vilket kan vara riktigt allvarligt. Jag blev då så himla ledsen över att jag inte kunde vara där och stötta och Maria var ledsen för att jag inte var där. Man känner sig så hjälplös. Dock har jag inte kunnat gå omkring och vara ledsen över detta pågrund av allt med skolan och så vidare, och så helt plötsligt kommer alla känslorna upp till ytan. Men det var skönt på sitt sätt. Och nu slutade det ju lycktligvis bra för Totte. Han har boxvila just nu och veterinärerna tror att han kommer att bli helt återställd.
Jag fick även rida på Wigge, helt underbart.

Jag har spelat elgitarr.
Petter fick en när han fyllde år (fråga mig inte varför, han har knappt rört den), men jag rockade loss och låtsades att jag var Pete Townshend. Himla roligt! Men jag är bitter över att jag aldrig fick något instrument när jag var yngre, jag hade helt klart tagit det på allvar - startat ett band, blivit berömd, blivit en ikon, turnérat över hela världen... eller inte.

Jag har shoppat.
Cd-skivor, sen blev jag snål.

Kramat katten.
Massor.

Plöjt igenom sex avsnitt av världens bästa serie, Six Feet Under.
More to come!

Visst finns det folk i Karlstad som vill se på Dinseyfilmer på VHS med mig?
Angelica vet jag helt säkert, men säg till om någon mer är intresserad.
Jag letade igenom vårat stora VHS-bibliotek hemma och hittade några riktiga pärlor.

Jag blev klar med tentan. Även om jag inte var nöjd.
Men jag blir ju aldrig nöjd, så inget konstigt med det.
Det jobbiga var att jag inte kunde skriva ut tentan eftersom biblioteket stängde utan anledning.
Jag fick panik och mailade istället över tentan till Christian, och det var okej.
Men jag måste komma ihåg att ändå skriva ut ett exemplar på måndag.
(DU FÅR INTE GLÖMMA DET FRIDA, DÅ ÄR DET KÖRT).

Nu ska jag börja packa och om lite mindre än en timme ska jag ner till tågstationen.
En helg hemma i Östergötland blir nog faktiskt helt okej.
Ska ju åka ut till stallet imorgon och rida lite, woho!

Mobilbild - promenad till Universitetet med syster i vackert höstväder.

Syster har åkt hem.
Vi har haft det trevligt.
Gått lite på stan (jag hittade några fynd!) och annars mest tagit det lugnt.
Fast idag var vi hurtiga och gick på promenad till Universitetet, himla skönt.

Just nu befinner jag mig hos Angelica på Sheriffen och skriver tenta.
Eller jag försöker verkligen skriva tenta.
Ett par hundra ord har det faktiskt blivit, men mer måste det bli.
Måste måste måste.

Imorgon när tentan är inlämnad ska jag hoppa på tåget och åka till Norrköping.
Det ska bli skönt att komma hem och andas ut tentaångesten.
Men samtidigt vill jag inte lämna Karlstad just nu.
Fel tidpunkt på många sätt.
Jag vill verkligen ha nästa vecka.
Jag tror och hoppas på att den kan bli riktigt fin.
Men samtidigt vågar jag aldrig hoppas för mycket.